”Tänk som en turk”

I småländska Värnamo någon gång under 1970-talet. Kadim Akca har precis startat en städfirma och fått i uppdrag att städa Sparbankens lokaler. Han knackar på hos vd:n, stiger in och säger stolt: ’’Det är jag som städar hos er, utan mig skulle du ha smutsigt överallt!’’ Vd:n blir chockad, ger ifrån sig ett förvånat litet leende. Det han inte vet är att den förbluffande turkiske mannen kommer att bli en av Sveriges mest framgångsrika företagsledare i städbranschen, tillika mångmiljonär.
’’Det viktigaste är att våga ta plats, att jobba med personlig marknadsföring och visa lite jävlar anamma’’, säger Kadim Akca, som med Antonia Stackelberg skrivit boken Tänk som en turk – om du vill lyckas i Sverige.

Kadim, född och uppvuxen i staden Mersin i södra Turkiet, hade ingenting när han kom till det tysta, avlånga landet i norr. Inget språk, inga pengar eller kontakter, men han hade något viktigare: en vilja. Han startade städfirman – idén fick han av sin svåger – som skulle bli en solid framgångssaga. Till en början varvade han företaget med att jobba på fabrik. I dag, 40 år senare, leder han en koncern med fyra bolag och drygt 90 anställda. Kadim städar inte längre, men vill att hans intagande attityd ska gå som en röd tråd genom organisationen.
’’Jag har alltid försökt uppmuntra min personal att våga ta plats och kontakta ledningen på företaget. Tycker de att det blir rent och snyggt? Kan vi göra något annorlunda? Många vill inte synas, men det blir mycket bättre om de gör det. Sådana små detaljer betyder väldigt mycket i längden. Jag blev i slutändan vän med chefen på banken’’, säger Kadim.
Boken Tänk som en turk har Antonia Stackelberg skrivit med utgångspunkt i Kadims egen berättelse. Kadim var aldrig något snille i plugget och än i dag kan han varken skriva eller läsa svenska. Däremot kan han prata svenska. Ibland kastar han om orden och han är ingen expert på datorer, men det hindrar honom inte. När Kadim får ett viktigt mejl skickar han det till någon anställd som svarar.
’’När jag kom från Turkiet var mitt mål att visa både min familj och mig själv att jag kan ta hand om mig och inte behöver återvända. Jag har aldrig känt mig som invandrare och tror inte att andra ser mig som en. Jag ville tidigt delta i och bidra till samhället’’, säger Kadim.

Men brukar inte begränsade språkkunskaper vara ett hinder?
’’För mycket kunskap kan också leda till en stor försiktighet. Det här betyder inte att jag är emot skolor, tvärtom. Men jag skulle inte ha vågat göra saker som jag har gjort om jag hade gått i skolan’’, säger Kadim.
Det var i tidiga tonåren som Kadims sinne för affärer föddes. Tillsammans med en vän startade han 13 år gammal en kiosk där de sålde smörgåsar. Kiosken var byggd av upphittade brädor och en glasruta med ett stenskott i som Kadim och hans vän köpte på avbetalning. Ambitionerna var höga. De anställde en pojke som skulle stå i kiosken och hade efter en vecka tjänat 20 kronor.
’’Då klubbades kiosken igen av Hälsovårdsmyndigheten. Pojken hade gått runt hörnet för att kissa och torkat händerna på byxorna och därefter svept in en smörgås till en kund. En person såg det och larmade’’, säger Kadim och skrattar.

Hur hade det gått för dig om du inte lämnat Turkiet?
’’Jag tror att jag hade blivit framgångsrik där också. Jag har försökt ta det bästa av båda sidor. Attityd och självsäkerhet från Turkiet. Långsiktighet och strukturering från Sverige.’’

Vem är din förebild?
”Min familj uppskattar jag oerhört. Vi var fattiga, men därifrån fick jag mitt självförtroende. Min mamma var en stark kvinna i samtliga sammanhang.”