”Jag dricker två flaskor vin om dagen. Det är inte mycket. Jag gör vinet själv. Mindre än femprocentigt och jag är aldrig full. Om polisen stoppar mig är det noll promille.”
Simmaren Martin Strel medger villigt att han inte är någon Michael Phelps. Han är en 54-årig storsupande sloven. Han har dock gjort något som den mångfaldige OS-medaljören förmodligen aldrig kommer att göra: besegrat Amazonfloden Martin Strels 526 mil och 66 dagar långa crawl längs världens längsta flod skildras i dokumentärfilmen Big River Man. Först skrattar man åt den sympatiske mannen (”Jag ska göra något som ingen människa har gjort”) men när filmen slutar är man stum av beundran

Den deltidsarbetande gitarrläraren började med sina rekordsimningar 1992, då han simmade drygt tio mil i floden Krka i sitt hemland på 28 timmar. År 2000 simmade han 300 mil i Donau under 58 dagar. Två år senare slog han sitt eget världsrekord i långdistanssimning genom att simma 380 mil av Mississippiflodens lopp. År 2004 avverkade han 400 mil i den kinesiska floden Chang Jiang. Martin Strels uthållighetstörst härrör från en barndom med en våldsam far. När Martin var sex år dök han ner i en iskall flod för att undkomma sin pappas vrede och slutade inte simma förrän han var utom synhåll. Det var ett avgörande ögonblick. År 1978 började han ägna sig åt maratonsimning.
”Jag ville visa att jag var värd något”, säger han.
”Han kämpar mot sina demoner där nere i floderna”, säger Martin Strels son, 28-årige Borut, som är hans expeditionsledare och tolk.

Efter att ha simmat Chang Jiang för att göra omvärlden medveten om hur förorenad floden är svor Martin Strel på att han aldrig mer skulle simma i en stor flod: ”För varmt, för många infektioner.” Två månader senare tog han sikte på Amazonfloden. Nilen avfärdade han som ”en liten bäck”
”Ända sedan jag var ung har jag drömt om Amazonfloden”, säger Martin Strel, som förfärades över hur förorenade många av världens floder är när han började resa.
Amazonfloden är jämförelsevis ren än så länge, berättar han.
”Jag ville rikta uppmärksamheten mot den för att förhindra att även den smutsas ner.”
Innan Martin Strel gav sig av på sin expedition tränade han över fem timmar om dagen i den lokala simbassängen och följde upp passet med en snabbvisit i solariet och lite vattenrutschkana. Dessutom vistades han en tid uppe i Pyrenéerna som förberedelse för de peruanska bergen, där Amazonfloden har sina källflöden. Och en ansenlig del av en sommar tillbringade han i en stor slovensk grotta
”I grottan finns det djur som jag känner samhörighet med. Om man inte känner någon samhörighet med djungeln är jag nästan övertygad om att den tar livet av en.”

När simningen närmade sig plågades Martin Strel av mardrömmar. Delvis orsakades de av alla förväntningar. I Slovenien är Martin Strel en kändis som medverkar i spritreklam och agerar domare i skönhetstävlingar. Han tillåts rentav parkera sin sponsrade Mazda utanför presidentpalatset. Något som bekymrade Martin Strel mer än mardrömmarna var alla djuren under Amazonflodens yta: krokodiler, ormar och candiru, små parasitfiskar som kan simma in i penis.
”Om pirayor går till attack gäller det att få dem att ändra riktning så snabbt som möjligt”, säger han. ”Mitt team kastade gammalt blod i vattnet. Som det stank.”
Fast det hjälpte inte alltid. Vid minst ett tillfälle blev Martin Strel biten av pirayor. Rosa amazondelfiner tillhörde hans få vänskapliga följeslagare under simningen Ryktet om den märklige gringons företag spred sig bland byarna längs floden och många indianstammar välkomnade honom som hedersgäst. Hotet från mordiska banditer gjorde att man tvingades ha en beväpnad vakt ombord på följebåten. En gång rusade en indianstam med macheter i händerna mot sällskapet och i Peru sa en hövding åt dem att ge sig av eftersom en schaman hade förutspått att hans by skulle angripas av onda andar från en båt.
”Kvinnorna var också väldigt påträngande”, säger Martin Strel och skrattar. ”De ville gifta sig med mig.”

Den amerikanske paddlaren och upptäcktsresanden Matthew Mohlke höll sig hela tiden vid Martin Strels sida och vägledde honom genom strömmarna.
”På vissa ställen är Amazonfloden nästan 50 mil bred och eftersom det finns en massa träd under ytan är den väldigt oförutsägbar. Det hände flera gånger att Martin drogs ner av virvlar”, berättar Borut Strel.
Farorna och påfrestningarna tärde på Martin Strel. Vid ett tillfälle tyckte hans läkare att han borde bryta eftersom han var på gränsen till hjärtinfarkt. Martin Strel struntade i hennes rekommendation. Saken blev så klart inte bättre av att han drack en massa öl och whisky – till och med medan han simmade
”Jag är Martin. Jag måste dricka. Jag måste simma”, berättar han
Men det finns en gräns för vad kroppen tål. Till slut var Martin Strel omtöcknad och förvirrad av utmattning. En gång gav han sig iväg mitt under en mottagning och simmade ensam ut i natten.
”Vid det laget var floden som ett hav. Jag kände mig så liten. Jag hade så mycket i huvudet att det nästan knäckte mig.”

Martin Strel var knappt medveten om alla människor som hade samlats för att lyckönska honom vid mållinjen i den brasilianska staden Bélem. Det dröjde flera månader innan hans kropp återhämtade sig. Mentalt är Martin Strel fortfarande inte återställd.
”Det var svårt att acceptera att det var slut på simningarna. Jag visste inte vad jag skulle göra. Amazonfloden var som universitetet: Det fanns ett liv före och ett liv efter. Att ge sig ut och simma igen känns lite svårare än för två år sedan. Tills vidare reser jag jorden runt med den här filmen. Slovenerna följer mig på nätet. Nu vet de hur viktig Amazonfloden är.”