Jag har blivit tillsagd att hålla mig i bakgrunden och sitta tyst på huk utan att röra vid djuren. Vuxna schimpanser kan vara aggressiva och oförutsägbara. Men här står jag och tittar i de själfulla ögonen på en hårig, stark, 22 år gammal schimpanshane. Plötsligt känner jag att jag nog kommer att börja gråta.

Han heter Regis och har kommit fram för att hälsa. Under ena armen håller han en gorilladocka av plast. På hans bröst syns en stor tatuering med siffrorna ”645” genom pälsen.

Han drar med sina svarta läderartade fingrar längs burens stålgaller. Jag måste komma ihåg att vara försiktig. Om Regis får tag i min hand skulle han kunna krossa den: hans kompakta, muskulösa 68-kiloskropp är lika stark som minst fyra vältränade män.

”Har du fått en bebis, Regis? Tog du den från Rachel?” kuttrar Gloria Grow som säkrare kan smeka hans fingrar genom gallret. Hon är den mänskliga matriarken i den här klanen av 13 räddade vuxna schimpanser.

Jag är på schimpanshemmet Fauna Foundation, en halvtimmes resväg sydost om Montreal i Kanada. Utanför ligger snön djup över schimpansernas utomhuslekplats men inne i det drygt 300 kvadratmeter stora schimpanshuset är det varmt och fuktigt. Fönstren är täckta av kondens. Här inne bland hesa skrik, ylanden och vrål från de andra schimpanserna är Regis oftast tyst, men när han tittar på mig ger han ifrån sig stillsamma grymtande ljud.

Gloria Grow grundande den här icke vinstdrivande anläggningen 1997 och sköter den tillsammans med sin partner sedan många år, veterinären Richard Allan.

Nitton schimpanser har bott hos Fauna under de senaste tolv åren (sex har dött sedan 2001). Gloria Grow kallar sitt arbete ”palliativ vård för gamla och sjuka schimpanser”. Regis, till exempel, har en svårkontrollerad diabetes eftersom han inte låter någon ge honom insulinsprutor.

Regis kom från New York University Laboratory for Experimental Medicine and Surgery in Primates (LEMSIP) som var i drift under åren 1965 till 1997. De 250 schimpanser som fanns där bodde i 1,5 gånger 2 meter stora aluminiumburar som var upphängda över ett cementgolv. Där utsattes schimpanserna under flera år för kirurgiska tester, experiment och ingrepp, inklusive flera leverbiopsier eller infektioner, allt i de medicinska framstegens namn. Åtta av Faunas schimpanser blev medvetet smittade med hiv även om de flesta av dem har blivit av med viruset och ingen har utvecklat aids.

Regis föddes genom LEMSIPS avelsprogram för forskning. Han tillbringade hela sitt unga liv i laboratoriet, skild från sin mor. Än i dag drabbas han av panikattacker, kramar sig själv, skriker, frustar och kippar efter luft för minsta lilla – som ljuden från en lastbil som backar, vilket låter precis som gaffeltrucken som användes för att flytta burarna i laboratoriet. ”Han är en känslig själ som fortfarande lätt blir rädd och stressad”, säger Gloria Grow. ”Om han kommer fram för att hälsa är det en riktig komplimang, för fortfarande, efter mer än tolv år här, har han svårt för människor.”

Gloria Grow, 54 år, arbetade som framgångsrik hundtrimmare i 15 år men när hon närmade sig 40-årsåldern ville hon göra någonting mer meningsfullt. Tillsammans med Richard Allan ägde hon en liten gård och de hade redan startat ett hem för gamla lantbruks- och husdjur. Av en slump träffade de primatologen Roger Fouts och efter att ha gått en av hans kurser på Central Washington University om schimpanser som talar teckenspråk, halkade Gloria Grow sedan på in på vägen mot att rädda forskningsschimpanser.

Jag som har arbetat som medicinsk journalist i över 25 år har alltid trott att medicinsk forskning på djur är viktig för att hitta säkra och effektiva behandlingar för mänskliga sjukdomar. Jag arbetade själv med försöksdjur (kalvar) i mitt första jobb vid universitetet. Men då hade jag aldrig tittat in i de ledsna ögonen på en schimpans som har gett sina första åtta år till forskningen – och som fortfarande har kvar ärren.

I mer än 70 år har schimpanser använts i vetenskapliga studier. Under de senaste tio åren har Storbritannien, Belgien, Balearerna, Österrike, Nederländerna, Nya Zeeland, Australien och Japan förbjudit eller infört begränsningar för försök på schimpanser. Människoapor har inte använts i medicinsk forskning i Sverige under flera decennier. I ett nytt EU-direktiv föreslår kommissionen ett totalförbud för användning av människoapor i vetenskapliga försök. Direktivet kommer att behandlas i Europaparlamentet i sommar och kommer förhoppningsvis att träda i kraft under de närmaste åren.

Kanada har ingen lag som specifikt förbjuder användningen av schimpanser som försöksdjur. I USA lades en ny lag, The Great Ape Protection Act, fram för kongressen i början av 2009. Om lagen antas kommer medicinska försök på människoapor att förbjudas.

Frågan är en vattendelare mellan forskare och djurrättsgrupper. En del forskare, som John VandeBerg, chef för Southwest National Primate Research Center i San Antonio i USA, säger att det går att bedriva medicinsk forskning på schimpanser på ett etiskt korrekt sätt och utan grymhet, och att ett förbud skulle förhindra eller kraftigt bromsa viktiga medicinska upptäckter.

Andra, som primatologen Jane Goodall, som har besökt Fauna Foundation flera gånger och är en engagerad anhängare, anser att det är dags att sluta med medicinska försök på schimpanser. ”Schimpanser är våra närmaste kusiner, de har till 98,7 procent samma DNA som vi”, säger Jane Goodall.

Den biologiska närheten har gjort att schimpanser ofta används i stället för människor i forskningen och att sådan forskning blivit etiskt omtvistad. Precis som människor har schimpanser nära familjeband och sociala relationer och ägnar flera år åt att uppfostra sina barn. De är också högt begåvade; en del har kunnat lära sig begränsade former av teckenspråk. Dessutom har de ett tillförlitligt långtidsminne och en full uppsättning psykologiska responser som avspeglar mänskliga känslor.

Ironiskt nog kan just denna likhet innebära att en del av den forskning som gjordes från 1940-talet och fram till mitten på 1990-talet är felaktig, säger John VandeBerg. ”En del schimpanser hölls under fruktansvärda förhållanden – isolerade, i små burar. I dag vet vi att stressade människor och djur har väldigt annorlunda immunologiska och hormonella profiler. För att få bra forskningsresultat måste man ha ett djur som är friskt och lyckligt.”

Men Gloria Grow demoniserar inte forskare som studerar schimpanser. ”De får dåligt rykte och vi ser dem ofta som grymma, men det är inte sant”, säger hon. ”En del är lika traumatiserade som schimpanserna när försöket är över.” Hon berättar om en tidigare LEMSIP-anställd som hade ett starkt band till några av schimpanserna. Han hälsade på dem när de flyttat in på Fauna och tillbringade två dagar gråtande i schimpanshuset. Gloria Grow var förvånad över att de hälsade honom som en gammal vän trots att han hade utsatt dem för injektioner, biopsier och mängder av pilar med bedövningsmedel.

”Schimpanser är fantastiskt förlåtande, och de dömer inte”, säger Gloria Grow. ”Jag har lärt mig av dem att inte vara dömande.” Medan vi pratar kastar en kraftig 20 år gammal hane tomater på oss. Han siktar bra och en tomat träffar mig. ”Ja, vi vet att du är här, Binky. Du är jättestilig”, säger Gloria Grow.

Mitt besök på Fauna infaller kort efter den tragiska händelsen med Travis, en 14 år gammal schimpans i Connecticut i USA som sköts ihjäl av polisen när han rev sönder ansiktet på en vän till sin ägare efter att vännen hade försökt hjälpa honom tillbaka in i huset. Det sas att Travis, som var med i tv-reklam, hade vuxit upp som ett surrogatbarn, ätit mat vid middagsbordet, druckit vin från höga glas, sett på tv i soffan och till och med sovit i sin ägares säng.

”Det var bara en tidsfråga när katastrofen skulle inträffa”, säger Gloria Grow. ”Vuxna schimpanser är okontrollerbara och fullt kapabla att döda. De kan inte tämjas och man ska inte försöka. Och varenda schimpans som du ser göra söta saker i filmer eller tv-shower får antagligen tillbringa resten av sitt liv i ett försökslaboratorium när den blir gammal, för det är det enda ställe som kan tänkas ta emot den.”

En annan lösning är att bygga speciella hus med möjligheter till utevistelse och där schimpanserna kan få bo sin sista tid i sociala grupper utan djurförsök. Men det är inte lätt att åstadkomma: Gloria Grows hus, som är det enda i sitt slag i Kanada, är dyrt att driva. Fauna Foundation är beroende av donationer för att betala de knappt två miljoner kronor om året som det kostar att hysa och ta hand om de 13 schimpanserna.

Enbart frukt och grönsaker kostar 10 000 kronor i veckan.

Men Gloria Grow har en lista på saker vi kan göra just nu, som att skriva brev till annonsörer som använder schimpanser i sin reklam och att bojkotta underhållningsnummer med schimpanser. Hon håller med om att i vissa fall, för att rädda människoliv eller till och med schimpansliv, så är det kanske inte möjligt att sluta med alla djurförsök på schimpanser. Men hon vidhåller att om schimpanser används som försöksdjur måste de behandlas med samma etiska omsorg och värdighet som vi skulle visa ett mänskligt barn. De måste få bo i sociala grupper med möjlighet att gå ut. Och en del av de skattepengar som går till medicinsk forskning måste användas till att ge en livslång, trygg pension till schimpanser som pensioneras från forskningen.

Jag lämnar det varma, fuktiga schimpanshuset när djuren lägger sig till ro för natten. Jag är förändrad när jag åker därifrån, och när jag kommer hem börjar jag skriva brev.