Rosette Babikian i Sydney förstod att något var allvarligt på tok. Hon hade vaknat med en brännande obehagskänsla i bröstet och orolig mage och kräktes kort efter att hon kom till jobbet. Innan hon visste ordet av befann sig denna 43-åriga trebarnsmamma på akutintaget. Under de följande sju timmarna gjorde sjukhuspersonalen en lång rad tester utan att hitta orsaken.
”De gav mig hela tiden Mylanta (ett antacidum som neutraliserar magsaften, liknar Novalucol). De trodde att det var lite allt möjligt olika”, säger Rosette.
Framemot kvällen tillkallades slutligen en kardiolog som ställde den diagnos som resten av personalen helt hade missat: Rosette hade drabbats av en hjärtinfarkt. Otroligt nog är hennes historia inte ovanlig. Män och kvinnor får ofta olika symptom av hjärtinfarkt. Men eftersom sjukhuspraxis – det sätt personalen har fått lära sig att reagera och därefter handla – i regel bygger på de symptom som män uppger, riskerar kvinnor att feldiagnosticeras, vänta längre på korrekt behandling eller till och med skickas hem utan behandling.

Män och kvinnor är inte likadana. Det är knappast någon omvälvande upptäckt. Ändå har läkare av tradition helt enkelt betraktat kvinnor som mindre versioner av män. Nu avslöjar vetenskapen hur fel – och farligt – det antagandet är. Forskare upptäcker små biologiska skillnader på alla nivåer – från cellerna och uppåt – som påverkar hur män och kvinnor upplever sjukdom och hur vi behöver behandlas för den.
”Män och kvinnor har över 99 procent av det genetiska materialet gemensamt. Men de små genetiska skillnaderna kan ibland innebära dramatiska skillnader vad beträffar diagnos och behandling”, säger läkaren Susan Phillips på Queen’s University i Ontario i Kanada.
Så vet till exempel forskarna nu att män och kvinnor bryter ner läkemedel på olika sätt. Hormonbalans och fördelning av kroppsfett påverkar hur kemiska substanser lagras och förbrukas. Kvinnors hjärnor är mer ”plastiska” än mäns, vilket innebär att de lättare återhämtar sig från en stroke. Och mäns kroppar reagerar annorlunda än kvinnokroppar på vissa sorters smärta och kan behöva en annan behandling för den (se sidoartikeln på förra uppslaget).

Det slutar inte där. Vilket kön vi föds till påverkar inte bara hur våra kroppar är uppbyggda utan också hur vår hälsa utvecklas. Kvinnor är mer benägna att gå till doktorn och sköta sin hälsa. Män brukar, å andra sidan, vanligtvis inte söka läkare förrän deras sjukdom är mer framskriden, så sannolikheten att de dör av den är större. Män drabbas också oftare av olyckor och skador, inklusive självmord. Trots detta tar få av de kriterier som läkekonsten bygger på någon hänsyn till genetiska olikheter. Det var olyckligtvis vad Rosette Babikian råkade ut för. Hennes symptom på hjärtinfarkt räknades definitionsmässigt som ”atypiska” eftersom ”typiska” symptom grundas på manlig erfarenhet. Som resultat av den försenade behandlingen drabbades hon av en permanent hjärtmuskelskada.

Varför händer sådant? Över hela världen har de flesta kliniska försök gjorts på unga vita män. Det är mer komplicerat för forskarna att inkludera kvinnor eftersom de skulle behöva ta hänsyn till omständigheter som fluktuerande hormonnivåer genom menstruation eller menopaus. Dessutom aktar sig läkemedelsföretagen för att testa sina nya produkter på kvinnor som kan vara eller bli gravida. Det handlar också om hur medicinska studier finansieras.
”Ju mer homogen gruppen är, desto snabbare kan man utforska frågan man ställer”, förklarar Jo Wainer som leder Gender and Medicine Research Unit vid Monash University i Melbourne. ”Så fort man introducerar störningselement som kön och etnicitet, ju mer komplicerad studien är, desto dyrare blir den.”
Men det är inte bara kvinnor som har förbigåtts vid viktig forskning. I ett av åtta fall av benskörhet är det en man som är drabbad, men någon forskning på sjukdomen hos män har knappt gjorts: behandlingen bygger på de fynd som framkommer vid studier av kvinnor.

Början till en förändring kunde ses tidigt på 1990-talet i USA. Forskarna granskade medicinska behandlingsrutiner, framför allt beträffande hjärtsjukdom, och upptäckte att kvinnor underbehandlades. Senare studier av det amerikanska läkemedelsverket upptäckte också att kvinnor reagerade annorlunda på hjärtbehandling. Kvinnor löpte exempelvis ungefär dubbelt så stor risk att drabbas av komplikationer som blödning efter en hjärtkateterisering. Detta skapade stora problem, enligt Susan Phillips.
”Om ett läkemedel fungerar hundraprocentigt på ett visst antal män och inte alls på samma antal kvinnor, skulle medlet ändå framstå som totalt sett 50 procent effektivt, men detta skulle dölja de dramatiska könsskillnaderna.”

Sedan tio år måste all statligt finansierad amerikansk forskning om hälsofrågor som rör både män och kvinnor analyseras för genusskillnader. Men förutom att förändra forskningsmetoderna är det också viktigt att beakta genus när man utbildar läkare och förmedlar hälsovård, anser Jo Wainer. Det finns redan gott om bevis för hur en stereotyp könsbild påverkar läkares behandling av patienterna. I en engelsk studie videofilmades nyligen läkarkonsultationer med män och kvinnor. Forskarna upptäckte att om patienten var kvinna ställde läkaren färre frågor och tog besvären på mindre allvar än de gjorde när patienten var en man. Forskning visar att män och kvinnor har olika inställning till sin hälsa.
”Män faller ofta mellan stolarna när det handlar om preventiva åtgärder”, säger Michael Woods, en av ledarna för Men’s Health Information and Resource Center vid University of Western Sydney. ”Det är viktigt att skräddarsy hälsobudskap så att de når den avsedda målgruppen.”