Catarina vakar över läderlapparna

Aprilmorgonen är kall och klar, sista snön har smält och fågelsången förkunnar vårens ankomst till Ingarö, norr om Stockholm. Från ett gult hus med en bakgård sluttande upp mot skogen, sträcker sig en upptrampad, lerig stig till en liten stuga. Detta är ett behandlingshem för den mest mytomspunna varelsen på jorden – fladdermusen. Inne i stugan står en kvinna med ljust hår och fokuserade ögon. Hennes händer omsluter en fladdermus, som väger tolv gram. Kvinnan heter Catarina Krång och driver på egen hand Sveriges enda sjukstuga för skadade och sjuka fladdermöss.

”Det som fick mig att falla för fladdermössen var mitt första möte med en liten fladdermusvalp, sommaren 2001, som inte ens vägde ett gram. Det var underbart att föda upp den, se den utvecklas, bli frisk och stark. Då fastnade jag. En stark fascination väcktes till liv och jag ville lära mig mer om de mytomspunna djuren. Därför föll det sig naturligt att så småningom bygga fladdermusstugan,” säger Catarina.

Hon anser att fladdermössen är exceptionellt samarbetsvilliga.
’’Jag har aldrig någonsin mött någon vild däggdjursart som så snabbt anpassar sig till en tid i fångenskap. Bara efter ett par tre dygn i sin nya främmande miljö med mat, värme och vatten så har de funnit sig tillrätta. Har man kunskap om vad en fladdermus uppskattar och behöver så är de väldigt enkla och trevliga att arbeta med. Men det är också en stor och konstant utmaning att själv hela tiden bli bättre och få mer kunskap, men det är ingenting som känns belastande. Hela tiden strävar jag efter att hitta nya vägar och medel för att skapa en bättre tillvaro för fladdermössen. Men jag gör allting ideellt och det kan ibland vara tungt att få det att gå ihop med mitt vanliga arbete.”
Varje morgon drar Catarina, som är informatör på organisationen Djurens Rätt, på sig stövlarna och trampar uppför backen, förvissad om att hon gör en god och nödvändig gärning. Fladdermusstugan blev klar i september 2009 och byggdes med hjälp av pengar från Nordens Viltrehabilitering, en ideell förening hon är medgrundare till. Catarina, som har tillstånd från Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Stockholms län att vårda fladdermössen, smyger in i förrummet där utrustningen förvaras. En våg, journaler om fladdermössens aptit, vikt och flygvilja. En mjölmaskodling, en burk specialbeställda vitaminer och mineraler från England och en kartong skyddshandskar. En termometer kombinerad med hygrometer kontrollerar temperatur och luftfuktighet.
”Drömmen är att kunna bygga ett stort sjukhus för alla vilda djur, inte bara för fladdermöss’’, säger Catarina. ’’Varje år skadas tusentals vilda djur och de allra flesta på grund av människan.”

Efter stugans förrum väntar fladdermussjukrummet. Det har väggar draperade med överkast som fladdermössen klamrar sig fast i med sina klor. Ett kvadratformat fönster vetter ut mot gården och mitt i rummet står en björkstam. Stammen, på vilken matskålar är fästa, är en inredningsdetalj som ska skänka naturkänsla, säger Catarina. Längst in står ett bord och ytterligare några skålar. Rummet erbjuder alla möjligheter för rehabilitering. Den optimala miljön för fladdermöss i dvala är två till fyra plusgrader och hög fuktighet. Men i fladdermusrummet är det varmare för att mössen ska hålla sig i god form över vintern inför släppet, som sker någon gång i april eller maj när insekter, som fladdermössen livnär sig på, fyller luften.
Catarina, vars kärlek för vilda djur väcktes under barndomen, frilansade tidigare som scenograf och dekormålare, men kände bara meningslöshet och tomhet. För 15 år sedan kom vändningen. Tillsammans med en vän startade hon en viltrehabklinik i Vallentuna, norr om Stockholm. Efter det har hon bland annat arbetat på West Hatch Wildlife Centre i Somerset i England, ett sjukhus för vilda djur. Vistelsen bidrog till ännu mer kunskap och inspiration som är viktig i hennes dagliga rehabilitering av fladdermössen.
”Vägen hit har varit kantad av både glädje och sorg, men jag lever det liv som jag vill leva”, säger Catarina.

I vintras vårdade hon tio utmärglade och närapå utsvultna fladdermöss. De hittades i såväl klassrum som bibliotek, dit de letat sig på jakt efter övervintringsplats. En av fladdermössen, som påträffades under fasaden på ett hus i Sörmland, var uttorkad och svårt undernärd. Catarina matade musen varannan timme och började kalla den för Trögmusen på grund av dess seglivade hälsotillstånd. Hon började tvivla att det någonsin skulle vända; den visade ingen livskraft. Men en dag när hon gav välling med en spruta med specialtutte på, mötte fladdermusen Catarinas blick. Det fick Catarinas hjärta att dunka fortare.
”Det kanske låter märkligt, men för mig är det livsviktigt. Någon kanske tänker ’vad gör en fladdermus för skillnad?’ Jag skulle säga att den faktiskt gör allt. Att rädda en individ är att rädda världen. Jag känner att jag gör stor skillnad för djuren som drabbats, skillnaden mellan liv och död. Vår planet är utarmad och viktiga naturområden förstörs och i mitt arbete känner jag att jag ger någonting tillbaka till naturen. De vilda djuren omfattas inte heller av djurskyddslagen. De betraktas antingen som skadedjur, till exempel kråkfåglar, eller nyttodjur, till exempel fladdermöss, eller beskattningsbart vilt, som älg och rådjur, det vill säga något som man skjuter och stoppar i frysen. Denna syn på djuren tycker jag är förlegad. Om vi överhuvudtaget ska komma tillrätta med problem kopplade till den biologiska mångfalden så måste de vilda djuren betraktas som individer och inte som nu, populationer. Min livskraft är djupt sammanlänkad med kärleken till djuren och naturen. Om jag förlorade den kärleken skulle jag förlora mig själv. Jag känner mig jättestolt över mitt fladdermussjukhus.”

Fladdermusfakta
Totalt finns cirka 185 arter av storfladdermöss och 930 arter av småfladdermöss, varav 19 har påträffats i Sverige. Samtliga är fridlysta enligt jaktlagen. En ny sällsynt art upptäcktes nyligen i Skåne, nymffladdermusen som är Europas minsta fladdermus.

Mössen livnär sig på frukt, insekter, grodor och små däggdjur. Men i Sverige finns bara insektsätande arter.

Många arter är utrotningshotade på grund av förstörelse av livsmiljöer och störningar på övervintringsplatser.

Den vanligaste arten i Sverige är nordisk fladdermus som finns i hela landet.

Fladdermusarterna i Sverige håller vanligast till i gruvor, jordkällare, brovalv, byggnader, träd eller grottor.

En vanlig myt är att fladdermöss vållar skallighet om de kissar i eller trasslar in sig i ens hår. Fladdermusblod har använts som hårborttagningsmedel.

Om du hittar en död fladdermus bör du så snart som möjligt skicka den till Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA. Om den är skadad, kontakta veterinär eller för rådgivning Catarina Krång på 073-642 87 12.

I mars 2010 kom rapporter om att antikroppar mot rabiesvirus har påträffats hos svenska fladdermöss i Skåne. Däremot var det inget av djuren som bar på viruset.

Källa: Nationalencyklopedin, Naturvårdsverket