En liten pojke snubblar, skrapar knäet och skriker till. Hans mamma rusar fram, tar upp honom i famnen och säger några tröstande ord. Efter en kort stund slutar han gråta, glömmer sitt skrapade knä och springer iväg igen. Detta är placeboeffekten i dess enklaste form, ett bevis för hur mycket ett vänligt ord och känslan av trygghet och omtanke kan betyda. Placebo är den äldsta formen av vård och dess effekt hos vuxna kan vara enorm. I tester av nya mediciner brukar allt från 35 till 75 procent av patienterna bli bättre av sockerpiller. I en testserie sa sig hälften av dem som fick placebo mot kolit känna sig bättre, och deras tarmar hade börjat läka. Till och med kirurgiska ingrepp har visat sig ha ett betydande inslag av placebo. Patienter som bara öppnas och sys ihop igen kan må lika bra som de som blivit opererade på riktigt.

Inom vetenskapen ses dock placeboeffekten ibland som genant. Många läkare menar att alternativmedicin som akupunktur och homeopati inte botar ”på riktigt” utan är placeboeffekter, trots att de kan ge goda resultat. För att en behandling ska ses som seriös måste den ge bättre resultat än placebo i kliniska tester. Men antagandet att placeboeffekten är en illusion som måste elimineras för att man ska kunna se vad som verkligen ”fungerar” ifrågasätts av nyare forskning. En del forskare hävdar att den medicinska vetenskapen i stället för att försöka avlägsna placebo tvärtom bör erkänna och lära sig utnyttja fenomenet på bästa sätt.

Genom hjärnröntgen har man konstaterat att placebo har lika ”riktig” verkan som läkemedel. Forskare vid Johns Hopkins Hospital i Baltimore fann nyligen att en viss region i hjärnan reagerar på placebo genom att frisätta morfinliknande smärtstillande substanser. Den amerikanska hjärnforskaren Helen Mayberg har funnit att såväl antidepressiva mediciner som placebo ökar aktiviteten i främre hjärnbarken (den tänkande och planerande delen av hjärnan) och sänker aktiviteten i områden kopplade till känslor. En placebo kan inte bara åstadkomma samma förändringar i hjärnan som ett läkemedel. Den samverkar dessutom med läkemedlen på komplicerade sätt. I ett kliniskt försök där en grupp får ett läkemedel och en annan ett overksamt piller försöker deltagarna lista ut vad de har fått. Biverkningarna ger vägledning. Symptom som muntorrhet och illamående indikerar att personen i fråga har fått läkemedlet.

När deltagarna försöker räkna ut om de har fått läkemedel eller placebo händer två saker. För det första: Om man tror att man får läkemedlet inträder placeboeffekten. Det gör den även om man faktiskt får läkemedlet, vars effekt då förstärks. Det betyder att den klara skiljelinjen mellan placebo och ickeplacebo försvinner. För det andra: Eftersom biverkningarna pekar åt ett visst håll kan det hända att läkemedel med starkare biverkningar visar sig ha större verkan eftersom de ger en kraftigare placeboeffekt. Faktum är att i försök där man har jämfört antidepressiva mediciner med en ”aktiv” placebo – som ger biverkningar som påminner om medicinens – är medicinen inte särskilt mycket effektivare.

Hur mycket personens förväntningar betyder har demonstrerats ännu tydligare av doktor Fabrizio Benedetti vid Turins universitet. I en undersökning fann han att smärtstillande medicin fungerade bättre än ickeaktiv placebo i ett vanligt slumpförsök. Men när han gav försökspersonerna medicinen utan att de visste om det rapporterade de ingen smärtlindring alls. Med andra ord fungerar vanliga mediciner delvis för att vi förväntar oss att de ska göra det. Samma sak konstaterade Fabrizio Benedetti när han ”i hemlighet” gav valium till patienter som kände sig oroliga efter en operation. Om de inte visste vad det var de fick hade medicinen ingen verkan. Eftersom skiljelinjen mellan ”riktig” medicin och placebo håller på att suddas ut, varför inte göra verklighet av situationen och dra nytta av placeboeffekten? Många läkare gör faktiskt redan det. Över hälften av de amerikanska läkare som nyligen deltog i en undersökning erkände att de regelbundet skrev ut placebo till sina patienter. För det mesta rörde det sig om receptfria smärtstillande medel och vitaminer. De berättade dessutom att de sällan avslöjade det för sina patienter.

Placebo har kanske många fantastiska effekter, men det är inget universalmedel. Mot cancer, bakterieinfektioner eller benskörhet hjälper inte placebo. Men det hjälper mot depressioner, smärta, huvudvärk och rehabilitering efter operation, då patientens svar på behandlingen är beroende av hans eller hennes subjektiva känslor.
”Nu behövs forskning om hur effekten kan maximeras”, säger professor Ted Kaptchuk vid Harvard Medical School.
Han har funnit att fingerad akupunktur mot smärta är ungefär tio procent mer effektiv än placebomedicin. Med andra ord kan en låtsasbehandling bli mer verksam om den görs mer avancerad. Fabrizio Benedetti gjorde en liknande upptäckt när han behandlade patienter med IBS (överkänslig tarm). En grupp hade just fått fingerad akupunktur, en annan hade fått fingerad akupunktur samt mycket uppmärksamhet och en tredje hade blivit helt utan behandling. Båda de akupunkturbehandlade grupperna klarade sig bättre än den obehandlade, men de som hade fått mer uppmärksamhet klarade sig lika bra som en fjärde grupp som hade fått en medicin vars verkan bekräftats i test med placebokontroll. Om en avancerad placebo når bättre resultat än en medicin, borde den då godkännas som läkemedel?

En annan metod som ökar placeboeffekten är att ge en verksam medicin några gånger i början och sedan i hemlighet byta ut den mot en placebo. Verkan blir mycket bättre än om man ger placebo redan från början. Fabrizio Benedetti använde tekniken på parkinsonpatienter som fick en medicin direkt i hjärnan för att lindra skakningarna. Efter några omgångar med riktig medicin visade sig en saltlösning fungera lika bra. Vem hade trott att mekanismen bakom en vanlig kram kunde vara så komplicerad?

Ur Reader's Digest 6/2010.