Är det en fågel? Är det ett flygplan? Nej, det är ett cumulusmoln som ser ut som Stålmannen, och det förändrar sig hela tiden. Nu ser det ut som en björn ... ett tåg ... ett gosigt vitt berg ...

Är man svältfödd på lite okomplicerad underhållning finns det inget enklare än att lägga sig på rygg, titta uppåt och beskåda molnen. Det är lätt att glömma bort hur avkopplande det kan ­vara. Barn behöver i ­alla fall inte påminnas om hur fantasi­eggande det är att leta figurer bland molnen. Men någonstans på väg mot vuxenlivet börjar de flesta av oss vända blicken nedåt i stället, mot konto­utdrag och tjänstgöringsscheman och vardagens allmänna brus.

Inte Gavin Pretor-Pinney. Som livslång molnskådare tröttnade han till slut på hur moln tenderar att i bästa fall glömmas bort, och i sämsta fall användas som symboler för elände i talesätt som ”orosmoln på himlen”. Han grundade därför Cloud Appreciation Society (ungefär ”Molnuppskattarsällskapet”) år 2004. Efter ett år hade sällskapet, som har sin bas i Stor­britannien, lockat till sig 1 800 medlemmar i 25 länder. I dag finns det fler än 21 000 sympatisörer i 80 länder, som tycker att moln är ”Naturens poesi ... och dess mest demokratiska skådespel”. Medlemskap ­löses genom en symbolisk summa på fyra pund plus porto, vilket täcker kostnaden för att skicka en medlems­knapp och ett certifikat. Men du behöver inte vara medlem för att bidra med molnfoton, dikter eller musik.
Gå in på www.cloudappreciation­society.org för att se foton av olika molnformationer, bland annat ett moln som ger tummen upp, och ett från Gavin Pretor-Pinney själv på ett moln som ser ut som ”den förfärlige snömannen som är sur för att hans ­tama sjöhäst ignorerar honom”.

Japp, det är helt upp­åt väggar­na – och hur förtjusande som helst.

Ur Reader's Digest 7/2010.