Klockan sex på morgonen en vårdag 2006 vaknade 16-åriga Claudia Hollwey av ljudet av glas som krossades i familjens bostad i östra London. Hon kröp ut från sovrummet och såg två män med huvor luta sig in genom den trasiga ytterdörren. ”Stanna!” ropade hon. En av männen höjde blicken och skrek: ”Ta hit pistolen!”
Men i stället för att gå in i huset sträckte männen sig in, tog en nyckelknippa från hallbordet och rusade därifrån. Claudia hörde hur det skrek i däcken när hennes mammas Toyota Yaris rivstartade på garageuppfarten.

Några veckor senare var Sheila Davis på väg hem i östra London tillsammans med sin man Mike i deras Ford Focus. De stannade till för att Mike skulle köpa bröd. Sheila letade efter något i handväskan när han kom tillbaka, satte sig i bilen och körde iväg. När hon tittade upp såg hon att det inte var Mike som körde, utan en man med en kniv i handen.
”Ut ur biljäveln”, fräste han.
Han stannade inte för att släppa ut henne. I stället ökade han farten, lutade sig över passagerarsätet, öppnade dörren och knuffade ut henne. Hon hade tur som slapp undan med lättare skråmor och blessyrer.

Kriminalare Gavin Smith vid polisens speciella enhet för bilstölder blickade ut över alla exklusiva bilar som stod i garaget vid hans kontor i nordvästra London. Varje dag stals lyxbilar på beställning, ofta för att gå på export. Här fanns de fordon som polisen hade fått tag på. Men nu stod han och kollegerna Mike Pilbeam och Steve Wimpenny inför en ny trend.
”Det är kombibilar i mellanklassen som antingen kapas eller stjäls sedan nycklarnas stulits från ägarens bostad”, sa Steve Wimpenny.
De flesta moderna bilar måste startas med nyckel och kan inte tjuvkopplas. Därför är bilstölder numera intressant för organiserade brottslingar som stjäl för att sälja, inte för olagliga nöjesåkare och tillfällestjuvar.
”Så varför stjäl man en bil värd 4 000 pund?” undrade Gavin Smith.

I slutet av augusti 2006 kontaktade den brittiska bilregistermyndigheten i Swansea polisen – den 10 augusti hade de fått en anmälan om registrering av en silverfärgad Ford Fiesta med registreringsnummer CU04 KRF på Campbell Road i Tottenham i norra London. Anmälan var insänd av en Armet Ormsby. Den 20 augusti hade sedan en annan person köpt en silverfärgad Ford Fiesta av en handlare i Newport i södra Wales och begärt att få den införd i bilregistret. Även den hade registreringsnummer CU04 KRF. Polisen kom fram till att denna bil var den riktiga. Adressen på Campbell Road visade sig vara ett hus där man kunde hyra rum under kortare tid. Armet Ormsby fanns inte där, men polisen upptäckte att flera hade registrerat bilar på adressen, däribland Waseem Atcha, Omar Saeed, Tony Brown, Victor Greeves och Robert Pulford.

Gavin Smith misstänkte att de hade att göra med en liga som beställde registreringsskyltar till stulna fordon (så kallad ”kloning”), som de sedan sålde begagnade. Han kontaktade bilannonsbladet Exchange and Mart och bad dem kontakta honom om de fick in en annons för en Ford Fiesta med registreringsnumret CU04 KRF. Och den 4 september satte en mr James in en annons på bilen. Gavin Smith låtsades vara spekulant och ringde mobilnumret i annonsen. Mr James bodde på Campbell Road i Tottenham. Gavin Smith vågade inte slå till ännu eftersom han behövde få en bild av verksamhetens omfattning. Han kontaktade HPI, Storbritanniens största fordonsregister. I deras databas kan köpare av begagnade bilar kontrollera att säljarnas beskrivning och uppgifter om fordonens ägarhistorik och körsträckor stämmer. Av HPI fick Gavin veta att ett företag som hette Metropolitan Recovery hade begärt uppgifter om CU04 KRF den 10 augusti, samma dag som det gjordes en registreringsanmälan på bilen från Campbell Road. Det visade sig att Metropolitan Recovery ofta kom med sådana förfrågningar.

Den 22 september tog Joyce Henry från Essex ut 4 600 pund och begav sig till Campbell Road, och körde sedan glad hem i sin nya bil med regi-streringsnummer CU04 KRF. Hon anmälde den till bilregistret, men blev senare uppringd av Steve Wimpenny.
”Jag är rädd att du har köpt en stulen bil”, sa han.
Varje bil har ett unikt 17-siffrigt chassinummer som anges på tre ställen: längst ner till vänster på vindrutan, på ett klistermärke på B-stolpen bakom dörren till förarplatsen och inristat i chassit, för det mesta under förarstolen. Chassinumren på vindrutan och stolpen såg äkta ut, men när han lyfte på mattan under sätet hade chassinumret underligt nog stämplats på en metallplatta. När han lossade plattan fann han det rätta numret graverat i chassit. Bilen hade nummer E055 BYV och var en Ford Fiesta som hade anmälts stulen i juli samma år. Joyce Henry var upprörd. Eftersom bilen var stulen hade hon ingen rätt till den och köpet täcktes inte av försäkringen. Hon hade därmed förlorat sina pengar.
”Till och med serviceboken är ifylld”, sa hon och räckte fram boken full med verkstadsstämplar.
”Bilen tillhör antingen personen som den stals från eller försäkringsbolaget”, förklarade Steve Wimpenny.
Han lät henne behålla bilen tills de hade funnit dess rättmätige ägare. Hon kunde kanske få köpa den billigt av försäkringsbolaget. Men den 8 november ringde Joyce Henry polisen: ”Den stulna bilen har blivit stulen.”

Den 9 oktober beställde Metropolitan Recovery uppgifter från HPI på en silverfärgad Ford Fiesta med registreringsnumret WA54 PBU. Två dagar senare fick bilregistret en anmälan om registrering av bilen på adressen Rippon Gardens. Anmälaren hette Waseem Atcha, som också hade ”bott” på Campbell Road. Även hyrrummet på Rippon Gardens tjänade som postbox för korrespondens med bilregistret och som trovärdig bostadsadress att sälja bilar från. Den 12 november svarade Susan och Steven Smart från sydvästra London på en annons och åkte till Rippon Gardens för att ta en titt på WA54 PBU. De enades om ett pris på 4 450 pund. Polisen fick senare veta att den riktiga WA54 PBU fanns hos en handlare i Exeter. När Steve Wimpenny undersökte den falska Ford Fiestan konstaterade han att chassinumret hade ändrats. Men det var något märkligt bekant med bilen. Det verkliga chassinumret under plattan där det falska stod gav svaret: det var samma bil som CU04 KRF, som sålts till Joyce Henry – och som i sin tur var en klon av E055 BYV, stulen i juli.

Här låg hemligheten bakom bedrägeriet. Det blir inte så stor förtjänst om man stjäl en bil värd 4 000 pund – men när väl nycklarna har kopierats är det enkelt att stjäla samma bil om och om igen. Varje gång får den en ny identitet innan den säljs och stjäls på nytt. Gavin Smith och Mike Pilbeam hade aldrig stött på något liknande. Så här går svindleriet till: Bedragaren besöker en bilsajt på internet och söker på en vanlig bilmodell, till exempel en Ford Fiesta. Bilnumret framgår av fotona. Han väljer ut en som säljs av en handlare (inte privat) och kollar sedan upp ägarhistorik med mera. Därefter stjäl han en identisk modell och tillverkar falska registreringsskyltar med det registreringsnummer som bilen har hos handlaren. Bilhandlaren har redan meddelat bilregistret att originalfordonet är ”till salu” och inte längre ägs av den förre ägaren. När bedragaren registrerar numret i sitt namn antar bilregistret att handlaren har sålt bilen till honom och skickar registreringsbevis till hans ”hemadress”. Det är först när köparen till handlarens originalbil registrerar sig som ägare som bilregistret reagerar. Men vid det laget har bedragaren redan sålt ”klonen” på begagnatmarknaden.

Fram till slutet av 2006 hade ett stort antal ovetande personer köpt bilar från 13 adresser, de flesta i östra London. Säljarna använde olika namn, men deras signalement började bli välbekanta. En hade runt ansikte och inflammation i vänstra ögat eller möjligen emaljöga. Han presenterade sig omväxlande som Tony Brown, Robert Pulford och Victor Greeves. Waseem Atcha och Armet Ormsby var samme man. En annan kallade sig omväxlande Omar Saeed och Javeed Ilyas. Alla namnen var falska. Gavin Smith och Mike Pilbeam sökte febrilt efter spår som kunde leda till bedragarnas rätta identitet. En av de första klonade bilarna var en blå Renault Clio som registrerats första gången 2001. Den hade sålts från Church Road i nordöstra London, där ”Omar Saeed” hade hyrt ett rum. Han hade gett hyresvärdinnan ett mobilnummer vilket visade sig vara samma nummer som var knutet till Metropolitan Recoverys konto hos HPI, men då i namnet Abdul Saeed. Abdul Saeed fanns i verkligheten. Han var 31 år och bodde i ett exklusivt hus i en förort till London. En sportig Ford Mondeo stod parkerad på uppfarten. Bilen var original, köpt hos en bilhandlare i västra London. Men den begagnade Ford Mondeo som handlaren hade tagit i inbyte visade sig vara en klon.

När en polisstyrka med Gavin Smith och Mike Pilbeam i spetsen anlände till Osborne Road den 10 januari 2007 stod Abdul Saeeds Porsche Carrera värd 40 000 pund parkerad utanför. Poliserna visste att den hade stulits under en provtur av en man med inflammerat öga. Abdul Saeeds bostad var exklusivt inredd. Den före detta bilbärgaren hade inga kända inkomster som kunde finansiera den överdådiga livsstilen.
”Jag förstår inte varför ni ödslar tid på mig”, sa Abdul Saeed.
Men polisen hittade en maskin för tillverkning av registreringsskyltar och några skyltar till en Ford Fiesta. Efter ytterligare sökande fann de flera verkstadsstämplar, oanvända serviceböcker och åtskilliga knippen med bilnycklar. Fynden skickades tillsammans med Abdul Saeeds dator för analys. Abdul Saeed tillbringade natten i häktet. Han vägrade svara på frågor, så Mike Pilbeam åkte till Campbell Road. Med nycklar från Abdul Saeeds bostad låste han upp och gick in i ett av rummen. Där låg ett kuvert från bil-registret med registreringshandlingar för Ford Fiestan. Samtidigt fanns en riktig ägare, en bilhandlare i södra Wales.

Det enda som tydde på att rummet var bebott var en colaflaska, en vodkaflaska och tre burkar Red Bull. Abdul Saeeds fingeravtryck fanns på en av burkarna. Hyresvärden lämnade signalement på honom och bekräftade att det var han som hyrde rummet. Stämplarna som hittades var kopior av riktiga verkstadsstämplar; de uppvisade små men klara felaktigheter. Bläcket på stämplarna var detsamma som det i de falska serviceböcker som köparna hade fått. I datorn fanns bilder av falska chassinummer, bland annat de som kunde knytas till E055 BYV. Gps:en visade att han hade besökt samtliga adresser som de klonade bilarna hade sålts från. Nycklarna var kopior så att bilarna skulle kunna stjälas om och om igen. Tack vare 300 vittnesmål och flera vittneskonfrontationer identifierades Abdul Saeed som ligans ledare. Polisen i Surrey, som utredde stölden av Porschen, hade gripit mannen med emaljögat. Han hette Mark Pepper och var 30 år. DNA-prover från cola- och vodkaflaskorna pekade ut en tredje person, 40-årige Michael Kellman, även känd som Waseem Atcha och Armet Ormsby. Han var känd av polisen för olika trafikbrott.

Den 6 januari 2009 dömdes Abdul Saeed till fängelse i fyra och ett halvt år, Mark Pepper till fängelse i två år och tre månader och Michael Kellman till fängelse i två år. Under fyra år hade Abdul Saeed tjänat 1,2 miljoner pund på bilstölderna. Gavin Smith och Mike Pil-beam fick tag på 37 bilar, de flesta av dem hade klonats mer än en gång, några upp till fyra gånger.

Vissa namn har ändrats för att bevara personernas anonymitet.

Så skyddar du din bil

• Lämna aldrig nycklarna i tändningslåset när du tankar och låt dem inte ligga i en öppen väska när du handlar.
• Lägg inte nycklarna i din bostad så att de syns utifrån.
• Om du misstänker att någon förföljer din bil eller att din bostad hålls under uppsikt från ett mystiskt fordon, ring polisen.
• Om du äger mer än en bil, parkera den som är värd minst så att den blockerar den andra bilen.
• Överväg att installera spårningsutrustning.

Källa: Londonpolisen

Köp bil säkert

Om du ska köpa av en privatperson:

• Kolla säljare och bil. Ta alltid reda på vem som äger bilen. Enklast är att kontakta Transportstyrelsen, till exempel via sms-tjänsten 72503.
• Undersök alltid att bilen är fullt betald. Är den köpt på kredit eller leasad och betalningar återstår riskerar du att få betala igen eller lämna tillbaka bilen. Kolla återtagandeförbehåll i trafikregistret. Begär kvitto på att bilen är betald.
• Skriv alltid kontrakt. Skriv in allt du och säljaren kommer överens om för att undvika framtida missförstånd.
• Läs mer på Konsumentverkets sajt, www.konsumentverket.se/bilar

Källa: Konsumentverket