Förr handlade allt i skolan om att skriva för hand. Antingen skrev man i skrivböcker, på lappar som skickades runt eller så fick man stanna inne på rasterna och göra skrivövningar. Så är det inte längre. Nu handlar det om att knappa på tangentbordet, och att kunna fingersättningen är nästan lika viktigt som alfabetet. Det tyckte jag var okej. Min sexåriga dotter tillhör den datorkunniga generationen och jag ville verkligen inte att hon skulle behöva lära sig gammal skrivteknik. Visst var stavning, grammatik, syntax och interpunktion viktigt, men skrivstil? Som på 1800-talet? När hon går på universitetet är handskrift säkert lika viktigt som broderi. Därför blev jag förvånad när hon för ett år sedan kom hem med läxa i välskrivning. Skrivstil utvecklades ursprungligen för att göra det lättare för barn att skriva med fjäderpenna. Genom att skriva ihop bokstäverna höll man kvar fjäderpennan på pergamentet och minskade risken för bläckplumpar. Men min dotter använder laptopen för att skriva. Det förklarade jag för hennes lärare på föräldramötet.

Men läraren berättade en sak för mig. Forskning visar att när man skriver för hand på papper, har det en mer direkt effekt för lagringen i minnet under inlärningsprocessen än när man skriver på maskin. Att göra anteckningar i klassrummet är fortfarande det mest effektiva sättet att lära sig. Färdigheter i det skrivna språket lagras bättre i ett barns hjärna om man skriver för hand än om man trycker på tangenter. Det finns inget gammalmodigt med att skriva för hand. Handskriften följer med tiden.

Kanske kommer min motvilja mot att skriva för hand av att jag inte tycker om min handstil. Den är ovårdad och oorganiserad. Fast det har inte bekymrat mig, inte förrän den dag jag såg krokarna på min dotters y och staplarna på hennes t. Hon hade ärvt mina handstilsgener. För att kunna hjälpa henne, behövde jag själv hjälp.

Botemedel
Angela Webb, ordförande för National Handwriting Association (NHA) har ett enormt pennskrin med en mängd olika pennor, till exempel för vänsterhänta och för dem som har svårt med greppet. Och som tur är har hon också extra pennor eftersom alla mina hade slut på bläck. Angela Webb har erbjudit sig att undersöka min handstil och jag börjar med att skriva mitt namn och min adress. Det är enkelt.
”Ett mått på läslighet är att fråga hur väl vi kan identifiera ett ord som står isolerat utan sammanhang”, säger hon. ”Jag antar att det står ’London’ där?”
Det gör det.
”Om vi tog det ur sitt sammanhang, skulle vi då se att det står London där?”
Aldrig i livet. Jag har tur som inte får min post skickad till Lada.
”Man tittar på fem saker när det gäller handstil”, säger Angela Webb.
"Läslighet: Om man inte kan tyda den finns det ingen anledning att skriva. Bekvämlighet: Man behöver kunna skriva bekvämt. Hastighet: Man ska få med allt. Man måste också kunna skriva automatiskt, för om du sitter och tänker på din handstil så avleder det dina tankar från innehållet i det du skriver. Och man måste kunna skriva en längre tid.”

Jag skriver ”The quick brown fox jumps over the lazy dog” [en fras som innehåller alla bokstäver i det engelska alfabetet, reds anm.], oavbrutet i två minuter. Jag är snabb men det är svårt att läsa texten. Angela Webb säger att jag kan forma bokstäverna men att jag inte sätter ihop dem ordentligt. Speciellt mina små r och små n. För att spara tid bryr jag mig inte om att göra linjerna som håller ihop bokstäverna (mellan v och i till exempel) vilket är väldigt viktigt för läsligheten.

Dålig handstil har visat sig kunna påverka examensresultat negativt med så mycket som 40 procent. Jag vill att min dotter ska kunna skriva vackert. Och snabbt. Enligt forskning kan studenter som skriver snabbt för hand få högre betyg på nationella prov oavsett akademiska förutsättningar. Men Angela Webb vill inte avskaffa datorer, hon tycker att barn ska lära sig skriva på tangentbord tidigt. Hon känner bara att vissa saker får extra hjälp av den fysiska handling det är att skriva för hand.
”Författare skriver ofta sina första utkast för hand. Om det beror på tankens hastighet eller någon form av stimulans som den fysiska skrivakten ger vet vi inte. Men det är ett faktum att det är så.”

När jag är klar får jag en hemläxa av Angela Webb och om jag gör den kommer jag en dag att ha en handstil som jag tycker om. För tillfället signalerar min handstil att jag är en upptagen man som inte bryr mig om hur handstilen ser ut. Men eftersom vacker handskriven text blir alltmer ovanlig är det en god investering att förbättra handstilen. I framtiden kommer ett handskrivet brev och vykort att vara ett tecken på välstånd och klass och det är därför försäljningen av bläckpennor är på uppåtgående. Det kommer att ta tid. Allt som rör motoriska färdigheter måste läras in. Så jag måste lära mig av med mitt gamla motoriska mönster och lära mig ett nytt. Jag ska skriva en mening varje dag i en månad och bygga upp mina handskriftsmuskler genom fingerövningar där jag låter fingrarna promenera över en handduk samtidigt som de skrynklar ihop den på vägen. Jag hoppas bara min dotter uppskattar det. Det ska jag definitivt berätta. Jag ska skriva ett brev till henne och säga vad jag vill säga. Jag bryr mig. Och jag bor inte i Lada.

Ur Reader's Digest 4/2010.